why me?
Nu har jag fastnat igen... Sitter o 'ska bara' titta på ett avsnitt till av SATC... Fjärde eller femte för kvällen.
I avsnittet jag precis tittat klart på, det sista avsnittet i andra säsongen, så kom mitt absoluta favorit citat i serien (hittills, det kan nog komma fler...)
Maybe some women aren't meant to be tamed. Maybe they're supposed to run wild until they find someone - just as wild - to run with.
Men hur kommer det sig? Att detta känns så rätt? VARFÖR kan inte jag anpassa mig? Vad är det som gör att just jag är en sån person som inte kan dras till nån som kompliterar mig? Utan dras till personer som är galna o extra svåra? Jag fattar inte. Sen dricker dom alldeles för mkt i serien, får ju abstinens här ;-)
Sen är det den här inflyttningsfesten på fredag. VAD gör att jag redan sitter o funderar på vad jag ska ha på mig? Vad är det som gör att jag vill se så perfekt ut som det bara går? Jo ni som känner mig vet svaret, men vad jag vill ha ut från det vet ingen, inte ens jag själv. Känner jag en dragning dit jag har varit för att jag inte längre är säker på om jag kan få det? Vad är det som gör att det komplicerade är det som jag vill åt? NÄR ska jag lyckas m o träffa rätt?
Vad är det jag hoppas på... Att man har sina behov är ju en sak ;-) Det är ju alltid trevligt med vissa 'aktiviteter' men detta borde inte vara något speciellt alls och det som stör mig mest är att jag tänker på det så mkt som jag gör. Vad tror jag ska hända? JAG VET INTE ENS SJÄLV VAD DET ÄR JAG VILL HA UT AV DET! MEr än en trevlig kväll förstås. ;-) Sen kommer det nog krävas ett glas vin eller två för o lyckas med det en kväll som denna.. Eller 10...
Vad är det som gör att vissa kvinnor är enklare o andra lite, vet inte vad man ska kalla det men "svårare"? Sen är jag så extremt nljd med mig själv så jag kommer aldrig ändra mig för nån... Men frågan är om det nånsin kommer finnas nån som klarar av o hålla samma takt som en själv?
En bild jag skickade en gång i tiden till en kille jag trodde jag var kär i. Som jag dessutom trodde skulle kunna vara helt rätt... Vad fel man kan ha. Han va ett S V I N.... Så varför tänker jag fortfarande på honom?
Mitt huvud börjar koka om jag tänker mer nu. Ett avsnitt till sen är det sänger som gäller här!
Natti natti <3
I avsnittet jag precis tittat klart på, det sista avsnittet i andra säsongen, så kom mitt absoluta favorit citat i serien (hittills, det kan nog komma fler...)
Maybe some women aren't meant to be tamed. Maybe they're supposed to run wild until they find someone - just as wild - to run with.
Men hur kommer det sig? Att detta känns så rätt? VARFÖR kan inte jag anpassa mig? Vad är det som gör att just jag är en sån person som inte kan dras till nån som kompliterar mig? Utan dras till personer som är galna o extra svåra? Jag fattar inte. Sen dricker dom alldeles för mkt i serien, får ju abstinens här ;-)
Sen är det den här inflyttningsfesten på fredag. VAD gör att jag redan sitter o funderar på vad jag ska ha på mig? Vad är det som gör att jag vill se så perfekt ut som det bara går? Jo ni som känner mig vet svaret, men vad jag vill ha ut från det vet ingen, inte ens jag själv. Känner jag en dragning dit jag har varit för att jag inte längre är säker på om jag kan få det? Vad är det som gör att det komplicerade är det som jag vill åt? NÄR ska jag lyckas m o träffa rätt?
Vad är det jag hoppas på... Att man har sina behov är ju en sak ;-) Det är ju alltid trevligt med vissa 'aktiviteter' men detta borde inte vara något speciellt alls och det som stör mig mest är att jag tänker på det så mkt som jag gör. Vad tror jag ska hända? JAG VET INTE ENS SJÄLV VAD DET ÄR JAG VILL HA UT AV DET! MEr än en trevlig kväll förstås. ;-) Sen kommer det nog krävas ett glas vin eller två för o lyckas med det en kväll som denna.. Eller 10...
Vad är det som gör att vissa kvinnor är enklare o andra lite, vet inte vad man ska kalla det men "svårare"? Sen är jag så extremt nljd med mig själv så jag kommer aldrig ändra mig för nån... Men frågan är om det nånsin kommer finnas nån som klarar av o hålla samma takt som en själv?
En bild jag skickade en gång i tiden till en kille jag trodde jag var kär i. Som jag dessutom trodde skulle kunna vara helt rätt... Vad fel man kan ha. Han va ett S V I N.... Så varför tänker jag fortfarande på honom?
Mitt huvud börjar koka om jag tänker mer nu. Ett avsnitt till sen är det sänger som gäller här!
Natti natti <3
Kommentarer
Trackback
