Varför tänker man så mycket?

Varför analyserar man varje liten detalj av vad som händer? Så fort det är minsta känslan inblandat (behöver inte vara kärlek, räcker med intresset) så är allt bra när det är bra men minsta som går emot så faller man. Man börjar tänka, analysera gå händelserna i förväg, det är prakitskt taget över innan man har sagt hej. Varför gör man så? Eller är det bara jag? Kanske är det så att i vissa kvinnor helt enkelt är skapta för att tänka lite för mkt för att låta killar slippa delen med att såra oss, det klarar vi helt enkelt av så bra själva, det enda dom behöver göra är att strå lite salt i såret, som pricken över i:et.

Det är inget som har hänt mig, jag är bara ensam en söndag själv och har tid att tänka, lite för mkt för mitt eget bästa.

Hur kommer det sig att livet och speciellt kärleken inte bara kan vara enkelt? Eller är det enkelt? Är anledningen till att det aldrig vart enkelt helt enkelt att man inte träffat rätt? Hur vet man att man träffat rätt? Kommer man nånsin träffa rätt?

Om man gillar att umgås och har det mysigt ihop varför kan det inte bara vara så? Fortsätta så tills man märker att jag vill itne bvara utan dig. NEJ livet skall vara en berg o dal bana och man ska undra och man ska tänka och man ska bli båda glad och ledsen om vart annat. Man ska inte bara ha ett enkelt liv där man mår bra och är lycklig. Tydligen så skall inte jag ha det. Inte än i alla fall.

Men jag tycker det räcker med ensamhet nu, jag vill inte mer, jag kan detta nu. Jag vill dela med nån, glädje, sorg, upplevelser och minnen. Jag vill inte vara själv längre, var är du?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0