När livet springer ikapp en

Hamnat i en svacka hos mig själv. Känslan av att luften gått ur mig och jag vet inte varför. Eller det finns många olika små aspekter som tillsammans gjort att jag tappat energin. Hemma och försöker samla kraft idag och imorgon. Hoppas jag orkar gå till jobbet på fredag. Är så dubbel med detta, samtidigt som jag vill tänka på mig själv så får jag dåligt samvete av att vara hemma utan att va "sjuk". Vilket gör det till ett dilemma och jag slappnar inte riktigt av. Hoppas jag kan känna mig bättre imorgon, jag har just nu ingen aning om hur jag skall ta tag i det här och "rycka upp mig". Hoppas mest på en vändning av sig själv, hur nu det skall gå till. Än så länge känns det bäst att krypa in under täcket, och stanna här.

Söndag

Inte gjort nånting idag. Promenerat med mamma och sen låg jag resten av dagen och sov i hennes soffa. Sen kom jag hem har jag legat i sängen med datorn på magen. Köpte lite böcker till mig själv för att försöka få det att kännas lite bättre. Kommer nog kännas ännu bättre när jag får hem dom. Sen har jag även gjort en blocketsökning efter HP-böckerna jag saknar. Hoppas jag får svar att dom finns kvar. Men promenaden i Onsala gjorde gott i själen, det är så vackert där <3 
 

Sova? Vad är det?

 
Rymde från livet idag. 
 

Fan

Det känns som nån slagit mig i ansiktet och dragit undan mattan under fötterna på mig samtidigt. Motgångar, hantera negativa saker som händer. Det man inte dör av gör en starkare. Det är tröttsamt att behöva vara stark jämt. Jag är trött på allt. Skolan, singellivet och nu det här. Fan. 
 
 

Give up

Ge upp och inse att det är så här livet är! Acceptera det liv du fått istället för att vilja ha nått annat. Jävla hjärta som inte lyssnar på mig. Lär dig att vara ensam och sluta må så jäkla dåligt av det! 
 
Nu måste jag sova, ska tydligen upp 6.15 och åka till skolan.. 

När ger man upp?

Jag är så jävla trött på att vara ensam. Singel. Fast vet ändå inte om jag letar eller vad jag letar efter. Man testar dejtingsidor/appar, fast har egentligen inte testat det seriöst. Jag är trött på ensamheten, betyder det att jag letar? Letar jag utan att veta vad jag letar efter eller att jag faktiskt gör det? Finns det ett läge mellan att vara desperat eller ge upp totalt? Den gränsen känns som den är lika hårfin som mellan kärlek och hat. Och när man inte är medveten om att man letar men tydligen gör det ändå (enligt en "undersökning" bland andra medmänniskor gör man ju det om man testar internetdejting) När ger man upp? När slutar man leta? När man inte ens vet om att man gör det? Hur ändrar man ett beteende man inte är medveten om att man har.... Sen kommer vi till klyschan nummer ett som får mig att kräkas. Det händer när du minst anar det... Jag blir bränd om och om och om igen. Varför händer detta mig? Det kanske är dags att ge upp och helt enkelt vara nöjd med det man har... Hur är man nöjd med det man har om man vill ha mer? Det är alltså vid denna punkten jag skall försöka inse att det kanske inte blir mycket bättre än så här. Det händer alla andra när dom minst anar det. Men kommer det nånsin hända mig? 
 
 
 
 
 

Lördag!

Trevlig kväll med lite alkohol och bäste sällskapet! :)


Pizza hut

Myskväll med bästa Angelica, pizz hut, öl, massa tjöt, musik och avslutas med film. Samt uppföljning med mysfrulle och film idag! Tack för mysfredagen bästa Angelica! <3


Bra att jag visar bilden också

Som sagt, såhär fint har Linda skrivt till mig idag, skulle egentligen var med på inlägget nedan! ;)


Singel

Att vara singel är inte lätt. I vissa lägen. Klart att det är skönt att vara själv ibland, när man väljer det. Inte hela tiden. Som sagt, ibland är det jobbigare, som nu. Även om det är sommar och skönt och tiden då man ska vilja vara singel, så vill jag inte vara det nu. Helst inte alls mer. Är så fruktansvärt trött på det. Så kan man inte gå och hoppas på att träffa nån snart, för då blir man bara besviken. Det händer när man minst anar det, säger dom som vart med om det. Jävla skitsnack, alltihop! Vafan kan det inte bara vara lätt för? Life is compicated. But why? Och ja, jag hatar alla som skryter med hur jävla bra dom har det i deras förhållanden, jag kunde inte bry mig mindre om hur nån annan har det, hör ni det? I don´t care. Och JA jag är bitter! Och jag tänker inte anstränga mig för att göra nått åt det. 
 

Säga hej då

Fruktansvärt jobbigt med avsked.. Men hon kommer ha det bra, och vi kommer ses snart igen! Älskade lillasyster ute själv i stora världen! <3 (instagram:ia87)


Downside

Sorry att det är dött här. Men motivationen är på 0... När det gäller allt. Som vanligt så kommer jag igen. Nån annan gång, när jag känner mig som mig igen. Be patient, I'll be there again.. So long


Otrygga göteborg.

Igår skulle jag åka hem från Lindholmen, kl 23:40. När jag står och väntar på bussen vid Lindholmens hållplats så sitter det tre, lite lätt mysko typer (pundare om jag får vara sån som drar folk över en kant.) Dom pratar och man ser att dom känner varandra, det är en kvinna och två män. När jag går på bussen går jag på längst bak. Männen på fram och kvinnan går på där jag går på och sätter sig på sätet rakt över gången från mig och männen sätter sig nästan längst fram i bussen. Dom sitter och stirrar på mig hela vägen alla tre, och jag är vid detta laget extremt illa till mods. Jag skall egentligen hoppa av vid nordstan, men tänkte att det gör jag inte om ingen annan skall av där. Vi närmar oss hållplatsen och precis innan är det en kille som reser sig och trycker på stopp, då reser jag mig snabb och samtidigt som ajg reser mig så gör även dom här tre personerna det. Jag går fram till killen och frågar honom lite panikslagen om han kan vänta på hållplatsen med mig, han svarar "Dont understand". Nu är jag så panikslagen så jag skakar och känner hur tårarna börjar rinna, men då vände jag och gick på bussen igen, dom tre stannade kvar på busshållplatsen, står tillsammans och stirrar på mig in på bussen. När bussen börjar rulla mot Brunnsparken så ser jag hur dom tre går tillsammans mot Femmanhuset. Jag är helt skakig fortfarande och paranoida tankar om hur dom kommer leta upp mig vid Brunnsparken snurrar runt i huvudet. Då börjar jag prata med ett par som satt på bussen och berätta snabbt vad som hade hänt, det visade sig att jag hade sån tur att dom skulle med samma buss som mig från Brunnsparken så jag fick sällskap enda in på bussen. Nu hände det mig ingenting, och jag vet inte ens om dom hade några avsikter, men hela situationen gjorde mig extremt illa till mods och räddare än jag nånsin vart när jag är ute och åker i Göteborg. Vill inte veta vad som hade hänt om jag hade gått av vid Nordstan istället för att suttit kvar på bussen en extra hållplats. Vad det än var, så lyckades dom skrämma mig extremt mycket och helt kan jag inte ha intalat mig. Varför satte hon sig bredvid mig och varför satt dom och stirrade på mig hela vägen in till stan? Jag kommer aldrig få veta, men en sak vet jag, min mörkerrädsla och hur paranoid jag är när jag är ute och går själv i mörkret, fördubblades inatt och det där var inte bra för mitt psyke... Jag känner mig inte säker i att gå själv på nätterna i ett otryggt Göteborg.

Inte tryggt på natten...


Brännö serenad

Utan tvekan en av Håkans finaste låtar.

Vad vet du om månljuset
Förrän du blivit'sönderslagen under det
Och vad vet du om gryningen
Förrän du mött varje morgon
Med sömnlösa ögon

Vad vet du om solen
Förrän nån släckt alla ljusen
Och vad vet du om att inte vilja vakna längre
Ni kommer få se er ungdom ruttna framför er

Och vad vet du om kärleken
Förrän du förgäves hatat den
Och vad vet du om när hjärtat kan bränna
För kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva

Hon kommer aldrig tillbaka
Hon kommer aldrig tillbaka

Det är mitt eget fel
Vad som än hände med mitt hjärta
[Hjärta]
För jag har alltid vetat att du inte skulle stanna
Stanna
Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan

Sprid ut bensinen över solnedgången
Riv ner staden
Häll ut havet ända bort till horisonten
Tysta ner musiken
Hon kommer aldrig hit igen


Once upon a time...


Beslut

Hur vet man vad som är rätt?

Skall jag gå på uttrycket:
"Hellre ångra det jag gjort än att ångra det jag inte gjort"
?????

Jag är helt lost och vet inget för tillfället..

.

You have no idea how hard it is to force myself to stop thinking about you.

Ett kärleksbrev skickat 1000 gånger om

Vad jag bryr mig om nu
är att du kommer nära mig
även om det är försent att älska dig
Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng
lyssna till samma regn

Vad jag bryr mig om nu
är att få ut dig ur skallen

är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss
Vad jag bryr mig om nu
är att aldrig ge hjärtat rakt ut

Vad jag bryr mig om nu
är att du ligger vaken
i morgontimmen när regnet slår mot fönstret
och det låter som om det går på dig
Vad jag bryr mig om nu
är att du då ser det
hur smutsigt livet blivit

Och vad jag bryr mig om nu
är att se din blick så sårad
när alla löften klingar falskt
nästa gång du lovar någon allt
Vad jag bryr mig om nu
i dina armar om mig
även om jag vet att jag måste glömma dig


Vad jag bryr mig om är att se dig gråta
för jag har gråtit
och du ringde aldrig

Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig

Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion
när du går sönder inuti
så som jag gjorde nyss
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaka till dig

Vad jag bryr mig om
är att höra dig andas
veta att du är nära
förlåt, nu slutar jag

Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om inte kommer tillbaks till dig

säg nånting
säg nånting

Vad jag bryr mig är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig

Vad jag bryr mig är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig

Vad jag bryr mig är att du kallar på mig


Ibland är livet lite jobbigare..

Lättat hjärta

Fan nu får det vara slut på att sätta sig själv i situationer som är negativa, jobbiga och som får mig att må dåligt. Skall försöka leva efter att jag själv skall må bra och få bort att negativt, skolan tar energi så det räcker och jag behöver fokusera på den. Ut med alla hemligheter, ärligheten hoppas jag vara längst. Och skulle inte så vara fallet, då vet jag att jag ialla fall inte har nått att dölja.


This is me in a happy place ;)

Liseberg i lördags!


Tidigare inlägg
RSS 2.0