Du fördrev mig gud, från mitt hemland slets jag bort.
Här är jag en flykting och en främling men det ödet finner jag mig i.
Men du tog mitt barn, Du tar mig från min man.
Jag kan inte längre se en mening, Vad är det Du vill, vad ska jag tro 

Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.
Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret,
Att Du inte finns till, fast jag trodde på Dig 

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få
vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då 

Nej, Du måste finnas, Du måste, Jag lever mitt liv genom dig
Utan Dig är jag en spillra på ett mörkt o stormigt hav.
nej, Du måste finnas, Du måste, Hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting om du inte fanns. 

Aldrig förut har jag haft det i tal eller tanke
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så
Ordet är om, om jag bett alla böner förgäves
Om du inte finns till vad ska jag göra då
 
Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta
Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den
Vem skulle så ta emot mig tillslut efter döden.
Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen
 
Nej, Du måste finnas, Du måste, jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, Du måste, hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting om du inte fanns
 
Nej, Du måste finnas, Du måste, hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting
om Du inte fanns