Killing me slowly!

Har verkligen tappat motivationen och den har sprungit och gömt sig på ettt jävla bra ställe, för inte fan hittar jag den igen!! Idag har jag gråtit, dragit mig i håret, dunkat huvudet i väggen och försökt komma på bästa snabbaste sättet att komma ur mitt lidande. Imorgon måste jag ta tag i min patetiska ursäkt till arbete och bli klar med den. Tror livet kommer kännas både lättare och ljusare om jag skulle lyckas med det. Annars blir det själv plågning de extra timmar det kommer ta för mig att klara detta. Det skall vara inlämnat på fredag så ta tag i det är ett måste. F A N . . .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0