Igår skulle jag åka hem från Lindholmen, kl 23:40. När jag står och väntar på bussen vid Lindholmens hållplats så sitter det tre, lite lätt mysko typer (pundare om jag får vara sån som drar folk över en kant.) Dom pratar och man ser att dom känner varandra, det är en kvinna och två män. När jag går på bussen går jag på längst bak. Männen på fram och kvinnan går på där jag går på och sätter sig på sätet rakt över gången från mig och männen sätter sig nästan längst fram i bussen. Dom sitter och stirrar på mig hela vägen alla tre, och jag är vid detta laget extremt illa till mods. Jag skall egentligen hoppa av vid nordstan, men tänkte att det gör jag inte om ingen annan skall av där. Vi närmar oss hållplatsen och precis innan är det en kille som reser sig och trycker på stopp, då reser jag mig snabb och samtidigt som ajg reser mig så gör även dom här tre personerna det. Jag går fram till killen och frågar honom lite panikslagen om han kan vänta på hållplatsen med mig, han svarar "Dont understand". Nu är jag så panikslagen så jag skakar och känner hur tårarna börjar rinna, men då vände jag och gick på bussen igen, dom tre stannade kvar på busshållplatsen, står tillsammans och stirrar på mig in på bussen. När bussen börjar rulla mot Brunnsparken så ser jag hur dom tre går tillsammans mot Femmanhuset. Jag är helt skakig fortfarande och paranoida tankar om hur dom kommer leta upp mig vid Brunnsparken snurrar runt i huvudet. Då börjar jag prata med ett par som satt på bussen och berätta snabbt vad som hade hänt, det visade sig att jag hade sån tur att dom skulle med samma buss som mig från Brunnsparken så jag fick sällskap enda in på bussen. Nu hände det mig ingenting, och jag vet inte ens om dom hade några avsikter, men hela situationen gjorde mig extremt illa till mods och räddare än jag nånsin vart när jag är ute och åker i Göteborg. Vill inte veta vad som hade hänt om jag hade gått av vid Nordstan istället för att suttit kvar på bussen en extra hållplats. Vad det än var, så lyckades dom skrämma mig extremt mycket och helt kan jag inte ha intalat mig. Varför satte hon sig bredvid mig och varför satt dom och stirrade på mig hela vägen in till stan? Jag kommer aldrig få veta, men en sak vet jag, min mörkerrädsla och hur paranoid jag är när jag är ute och går själv i mörkret, fördubblades inatt och det där var inte bra för mitt psyke... Jag känner mig inte säker i att gå själv på nätterna i ett otryggt Göteborg.

Inte tryggt på natten...